Blev väckt redan klockan 06.00. Till min förvåning var det inte några större problem med att slå upp mina små bruna. Det som var problemet var att mina bilar och rakerterna var borta. Stora krokodiltårar föll ner för mina kinder. Mamma sa att de var nerpackade i den stora resväskan, för att de skulle komma med hem utan att de skulle gå sönder. Men jag ville bära dem själv i min ryggsäck. Till slut fanns det inga fler tårar. Mamma lovade att jag skulle få köra resväskan. Det var väl okej, dags att klä på mig, flyget väntar inte på oss.
Nu är vi färdiga att lämna hotellrummet. Pappa håll hissen så att väskan inte kommer i kläm.
Skynda dig, alla väskorna måste ut.
Innan vi checkar ut, går vi ut med väskorna. Det ska står en liten minibuss och vänta på oss.
Istället för att jaga taxibilar har vi hyrt en minibuss med chaufför. - Väldigt bekvämt!
Nu har vi kommit fram till världens största flygplats. Hoppas att det inte är världens längsta köer för alla olika stationer som vi måste passera, incheckning, inpasseringen till det förarlösa tåget som skulle ta oss till väntahallen, utcheckningen från landet (lämnar vår utresevisumlapp) och säkerhetskontrollen.
Till vår förvåning var vi först i kön till incheckningen. Vi kunde roa oss med att lite på håll kolla på personalens morgonmöte. Alla som skulle öppna incheckningsdiskarna stod fint uppställda fint på en spikrak rad, medna "chefen" gav dagens order.
Eftersom vi fick lämna hotellet utan att hinna äta frukost, tog vi en flygplatsfrukost.
Fast jag hade redan hunnit få i mig en flaska drickyoghurt, så jag var inte så grinig.
Ja, då var alla stationerna passerade, utan problem. Pappa fixa en bagagevagn så att jag slipper gå så mycket.
Äntligen har vi kommit upp i höjd, för då får jag rita. Resan Peking - Helsinki tar i det närmsta 8 timmar, det blir mycket ritande, TV-tittande, spela memory på TV-skärmen, bokläsning. Jag somade och sov ca 2 timmar, de resterande timmarna spenderade jag med att busa ganska mycket med de kinatjejerna (snarare tanter). De var jättesnälla, jag fick godis och nötter av dem. De pratade bara kinesiska, men det var inga problem att få som jag ville.
Framme på Helsingfors flygplats. Nu skulle vi fördriva ca 3 timmar innan det är dags att ta nästa skutt. Vad ska man då göra? Jag hittade ett lekrum som jag och mamma testade. Efter en stund kom mormor och morfar och kollade in hur roligt jag hade det. - Jag tro faktiskt att de skulle nog gärna vilja komma in och leka de med.
Hur många klossar får det plats på flaket?
Så här många!
Har landat på Landvetter. Nu ska vi bara få tag i våra väskor. - Jag vet att de kom med planet från Helsingfors, för att de höll på att packa planet när vi kom åkande i bussen ut till plåtfågeln. Får gå fram och kolla läget. Pappa kan ju missa väskan. Fyra ögon ser bättre än två.
Alla väskorna kom, dags att försöka ta oss härifrån. Det känns lite som dejà vu, har jag varit med om detta förut????
Ja, nästan kan man säga. Förra gången var det midnatt och jag fick gå själv, men annars vad det som förra gången. Jag och min ryggsäck ska hitta någon som kan köra oss hem. Kan väl erkänna att jag börjar bli ganska trött. De senaste 18 timmarna har jag bara sovit 2 timmar, kankse inte så smart.
Naturligtvis somnade jag 5 minuter efter att bilen började rulla hemåt. Nu med facist i handen, kan jag säga det att det var lite synd, för jag missade den härliga presenten som jag hade fått.
Visst hade det varit underbart att få sätta tänderna i dessa härliga smultron. Är det alltid så här trevligt att komma hem efter en resa, kanjag tänka mig att åka bort imorgon igen.
Detta måste betyda att det bara är mina.
Vi körde tydligen hem mormor och morfar. Mamma och pappa stannade och åt lite mat innan det var dags att packa in mig i bilen igen. Jag hade bara fått på mig en ny blöja och en go pyjamas.
När jag sover kan vad som helst hända. Mamma spänner fast mig, ger mig min goa snutte och en flaska med hallonyoghurt.
Efter att jag hade sovit 9 timmar tyckte jag att det var färdigsovit. MAn kan ju inte sova bort hela livet. Mamma och pappa hade tydligen inte sovit lika länge, för de tyckte att 04.45 lite för tidigt för att gå upp.
För att jag skulle stanna kvar i sängen mutade mamma mig med en överraskning. - Snacka om överraskning. Smultron på stå som förfrukost är inte dumt.
När det inte fanns fler smultron, fick jag nöja mig med hallonyoghurt och min snutte. Somnade om efter en liten stund. Mamma fick väcka mig vid 10-tiden. Då får jag inte välja att sova vidare, typiskt!
När man har varit borta nästan 2 veckor är det en del som måste fixas, t.ex. måste kylskåpet fyllas på igen. Det var verkligen tomt, det var så tomt att råttorna grät. En annan viktig sak som vi också måste göra, var att packa upp alla mina saker.
Ja det var en liten reseberättelse från vår Kinaresa.
Sammanfattningsvis vill jag säga att det var en jättebra resa. Varmt och stundvis rätt jobbigt, men med lite distans bara toppen. Åker gärna tillbaka igen.
Nu är vi snart tillbaka i vardagen igen. Kanske inte den vardagliga vardagen, för vi har fortfarande semester.
Jag kommer att fortsätta att blogga, fast inte varje dag. Ska försöka att göra det var 3 - 4 dag. Allt beror på om det händer något roligt.
Till sist vill jag tacka min kompis AnnaKarin som hjälpte till med att lägga ut bloggen på nätet. Google och Kina är som bekant inte de bästa kompisarna. Röda faran vill ju ha kontroll vad som ska finnas tillgängligt för de nyfikan kineserna.
För mig räcker det att ha kontroll på mina leksaker.
Tack för nu, vi ses snart igen.
Nu ska jag ut och knycka smultron av grannen.
Viktor
0 kommentarer:
Skicka en kommentar