Här har vi precis kommit till sjukhuset dagen innan operationen. Efter mycket tjat fick de fram ett rum till mig. Från början skulle jag få sova hemma, för att åka till sjukhuset jättetidigt på morgonen. Detta tyckte mamma och pappa inte var okej och tog fighten med sjukhuset. Till vår glädje lyckades de "hitta" ett rum som jag kunde få.
Precis som när man gör när man kommer till hotellet på semestern, kollar utsikten. Var tvungen att göra samma sak och snacka om dramatik ambulanshelikoptern kom och skulle landa på taket på huset bredvid. - Pappa jag vill också åka helikopter.
I väntan på att det var dags för att sova passade jag på att packa upp alla mina leksaker som mamma hade packat ner. Var naturligtvis tvungen att prova allihop. Här testar jag mina färdigheter med skruvdragaren.
- Kan vara lite tröttsamt att leka, men det finns det bot mot om man sitter i en säng. - Varför sitta när man kan ligga?
Efter mycket om och men, lyckades jag till slut somna. Det är inte lätt med en massa nya ljud och ny säng.
Klockan 06.00 var det dags att slå upp ögonen. Starx därefter kom sköterskan och gav mig lite medicin. Det var en rätt kul medicin. Jag fick inte gå upp ur sängen och det kan jag förstå, för efter en stund började jag bli lite snurrig. Efter ytterligare en liten stund var det svårt att hålla ögonen öppna, så mamma packade ner mig som en liten kåldolme.
Efter att ha varit sövd ca 4 timmar var det dags för att vakna. Jag var jättetörstig och fick ett litet glas med vatten. - Ett glas till, tack!
Nä, jag har nog kvar lite sömn.
Nu var det dags att flytta till vårdavdelningen. Jag skulle få åka över till ett annat sjukhus, så de ringde efter en ambulans. Den skulle eventuellt komma inom en timme. Nu blev det inte så, utan alla lediga ambulanser fick order om att ta sig till en stor spårvagnsolyck. - Typiskt, ingen ambulans
Jag frågade lite försiktigt om även ambulanshelikoptern var beordrad till olycksplatsen eller om den var ledig. Svaret blev att det skulle nog bli en taxi istället.
Nu har jag i alla fall kommit fram och det var dags att öppna presenten som mamma och pappa hade lovat mig.
- Den var helt okej! Den var stor och hade många knappar och spakar, - helt i min smak. Det enda som var lite galet var att den funkade inte riktigt som den skulle, men det gjorde inget just nu.
En dag på sjukhuset fick räcka. Redan på fredag förmiddag fick vi åka hem. Det var skönt att få komma hem och sova i min egna säng. Under tiden som jag sov passade mamma på och åka och byta min fina kranbil. Den var jättefin, men den funkade som sagt inte helt rätt. Det var nog ett måndagsexemplar. Spakarna för att köra upp och ner hade samma funktion dvs bara upp. Spaken för att köra ut och in, hade bara en funktion = ut, även knappen för att köra bilen framåt var felkopplad bilen gick bara bakåt.
När jag vaknade stod min nya kranbil och väntade på mig.
Var tvungen att testa min nya kranbil. -Toppen! Den funkar som den ska.
Första natten hemma, var sådär. Jag hade ganska ont och väckte mamma och pappa varje timme, så på dagen var jag ganska trött.
Nu idag börjar det kännas lite bättre, jag, mamma och mormor kunde ta en liten promenad. Vi gick ner till sjön för att mata änderna. Nu hittade vi inga änder, så vi matade vattnet, kan ju inte ta med oss brödet hem igen.
Passade även på att gå ut på bryggan. Måste kolla vattentemperaturen.
Det görs bäst genom att ta ett fotbad. - Inte så kallt som jag trodde!
Som ni förstår mår jag efter omständigheterna ganska bra. - Visst får jag ont ibland och då känns livet inte speciellt roligt, men det blir bättre och bättre. Som sagt så får vi hålla tummarna för att det inte blir några komplikationer i form av sekundärinfektioner.
Just nu försöker jag testa om jag kan äta "riktig" mat. All flytande mat börjar jag tröttna på.
Den närmsta veckan kommer jag och mamma att ta det så lugnt som möjligt.
Viktor
0 kommentarer:
Skicka en kommentar